V:12 Sara Olofsdotter

Bondhustru i Holktjärn. Blev 88 år.

Äktenskap med V:11 Zachris Andersson (1796 - 1870)

Noteringar

Kläppbo-Sara, som hon kom att kallas, var född på hemmanet Norsjö nr 6, där fadern var verksam som bonde och senare som församlingens förste klockare. Familjen bodde därefter från år 1817 i Storliden.

År 1821 lämnar hon hemgården och gifter sig då med nybyggaren Zachris Andersson i Holktjärn.
"Byn kallades ursprungligen Kläppbodan och fungerade som fäbod för byn Kläppen under de första tjugo åren av 1800-talet. Fäboden var utsynad som nybruk av Anders Zachrisson sannolikt omkring år 1800, och dennes son, Zakris Andersson, byggde en stuga med tillhörande ladugård på den plats där fäboden låg. Där flyttade han in år 1820 tillsammans med sin hustru Sara Olofsdotter, som kom att kallas Kläppbo-Sara." (Källa: DAUM-KATTA)

Det var makens far, Anders Zachrisson, som tillsammans med sin bror Zachris Zachrisson år 1801 ansökte om att få ta upp ett nybygge av befintliga odlingslägenheter vid deras fäbod Holktjärn, som låg på kronoallmänningen ca 4 kilometer sydost om Kläppen. Insyningen genomfördes den 28 augusti 1802 av likvidationskommissarien Gabriel Hedlund, med biträde av nämndemännen Anders Olofsson från Krångfors och Samuel Nilsson från Stämningsgården. Eftersom det inte fanns några protester mot nybyggesinsyningen beviljades nybygget av synemännen, som kom fram till att nybygget skulle uppgå till 1/8 mantal med 20 frihetsår för de båda sökandena. Halva skatten skulle man börja ta ut efter 15 år. Länsstyrelsen beviljade nybygget i en resolution av den 9 februari 1805 (Källa: Ulf Lundström, "Människor och miljöer i Skelleftebygden under 1800-talet, 2008)

Anspelandes på byn gamla namn Kläppbodan, så har hon och maken blivit kända som "Kläppbo-Zachris" och "Kläppbo-Sara" för eftervärlden. De båda har makens far Anders (1767-1832) med hustru Eva Kajsa (1776-1851) som bosatta på gården efter giftermålet. Fadern säljer det gamla släkthemmanet i Kläppen år 1824 till Martin Dahlberg (f. 1796).

Nybygget i Holktjärn uppges ha 10 frihetsår (från skatt) efter år 1845. I husförhörslängden efter år 1853 uppges skatten till 1/8 mtl. Han insynar själv år 1831 också nybygget Nymyrliden, nära Holktjärn.

När äldste sonen Anders gifter sig på hemgården år 1854, så övertar denne bondesysslan och ägandet efter Zachris. Zachris och Sara blir nu istället förgångstagare på gården.

I husförhörslängden efter år 1862 så uppges hon och maken vara bosatta på Nils Peter Nilssons (f. 1831) hemman i byn. Vem denne har förvärvat gården av är dock oklart. Hemmanet återkommer i alla fall i släktens ägo omkring år 1873 då sonen Olof Zakrisson, "Kläppbo-Oll", köper tillbaka det.

År 1865 flyttar Zachris och Sara istället till sonen Zachris i Nymyrliden. Maken avlider där år 1870 och hon år 1887.

Det finns många historier att berätta om "a'Kläppbo-Sara". I ett avsnitt ur Hembygdsboken Norsjö socken, skrivet av min farmors bror Holger Nyström (1906-1988), kan man läsa att hon enligt sägnen var mycket intresserad av fiske. Moses Dahlberg (en gång innehavare av den s.k. Dahlbergsgården i Bastutjärn, Norsjö) lär ha berättat att han åtminstone vid ett tillfälle rott henne i en båt på Vajsjön, för att hon skulle få fiska med drag.

”Kläppbod-Sara gick oftast barfota om sommaren. Behövde hon skor sydde hon själv sina kängor. Hon var ständigt sysselsatt med olika göromål. Bärkontar och andra nyttoföremål tillverkade hon av näver. Hemma på gården hade hon barn och djur att sköta, man försummade ändå inte att deltaga i slåtterarbetet. När hon klarat av sysslorna i hemmet låste hon in barnan, eller fäste dem med ett koppel till spisstolpen så att hon skulle kunna lämna hemmet och bege sig ut i slåtterarbetet.

När Sara skulle iväg till mera avlägset belägna slåtterängar använde hon ett originellt sätt att ta sig fram. Hon tog en lång stör och den använde hon som en stavhopparstav. På det sättet kom hon raskt fram efter stigarna. Detta sätt att färdas kallades vid ett speciellt namn, man sa att hon "slerke". Ordet kommer troligen från ordet slirka (sig fram). Att det originella sättet att förflytta sig fått ett speciellt namn anses tyda på att fler än Kläppbod-Sara använde sig av metoden.
I slåtterarbetet deltog hon långt ut på hösten, och när det var frågan om att hämta in hö från blöta områden lät hon alltid de yngre slippa detta arbete. Själv vadade hon ut i det iskalla vattnet utan att någon gång rygga tillbaka för kylan.

På äldre dagar blev hon hårt ansatt av värk i benen. Man kan förmoda att det var de många iskalla baden som var orsaken. Själv hade hon dock en annan teori. Hon trodde att hon under de många år som hon "slerkat" hade stött ihop benen så att värk uppstått.” (Källa: Bernt Sjöströms hemsida, www.anor.pchemma.nu/)

Hon lär också ha skjutit en tjäder på en talltopp från gluggen i den bodan som ännu finns kvar hos Per-Åke Nygren i Holktjärn.

En annan historia är att när kung Karl XV kom på besök till Norsjö den 7 augusti 1858, så lär Kläppbo-Sara av misstag ha vispat grädden med risdiskborsten! Hennes bror Carl Johan spelade orgeln under den gudstjänst som kungen bevittnade i Norsjö kyrka.

Källor