Simon Simonsson Sandman

Ref: X:393
Yrke: Borgare i Umeå
Far: Simon Olofsson (1620 - )
 
Född: omkring 1650 Umeå
Död: 1699 Umeå 1)


Familj med Dordea Olofsdotter (1660 - )

Vigsel: 
Barn:Simon Simonsson Sandman (1684 - 1737)


Noteringar
AGN1697,20/3,§5:

Härnösands stads utridare eller Fiskal Johan Brant angav huru som han
i Dec. år 1696 i Nordmalings socken överkommit en borgare från Uhmeå
stadh ( Umeå stad ) vid namn Johan Eriksson Norman med sitt lass som
han på landet i Grundsunda och Nordmaling upphandlat, jämväl anträffat
något gods som en annan borgare Simon Simonsson nedsatt i Hyngelsböle,
det han på lika sätt ihopsamlat på landet genom Landsköp och som
sådant strävar emot Lag och Härnösands Stadsprivilegier , så kunde han
sj mindre göra än genom Ländsmans tillhjälp taga sådant gods i arrest
till Laga ransakning och slut, till vilken ända han också tagit på dem
citation att nu på detta Ting svara för sådan olaga handel, begärandes
att som där icke allenast finnes Landsgods som Smör, Talg, Hudar och
Fläsk, utan ock Kramvaror. Då sådana Kramvaror som Contraband är, ty
begärde han att icke allena allt godset måtte förklaras för
konfiskabelt, utan och sådan handel straffas efter Lag och Kungl.
Förordningar. Johan Ersson Norman och Simon Simonsson Sandman genom
sin fullmäktige, Notarien i Uhmeå Anders Nortman svarade sig tagit
vice versa citation på Härnösands Stads Fiskal Johan Brant för det han
på deras resa angripit under förevändning av förment Landsköp som dem
aldrig överbevisas skall, ty att de var utresta icke för någon handels
skull, utan uppfordra sin gäld och arv så att det gods de förde icke
var samlat genom köp, utan givet dels på arvs fordringar, dels på
gjorda förstärkningar till Bönder med Salt, Sädeskorn och reda
penningar i Cronans utlagor, till vilken handel de i Nordmalings
socken är berättigade jämte Härnösands Borna i följe av Kungl.
Resolutioner år 1643 och 1664. Anbelangande Kramvarorna så nekade
Johan Ersson sig därtill någon handel öppnat, utan som han blev av
Ländsman i Nordmaling varnad att intet tillåtligt var resa med
Kramvarorna på landet satte han sin Korg kvar i Nordmalings Prästgård
medan han var till Grundsunda och Arnäs på sin beställning. Det han
bevisa ville med Pastorns Hr. Pehr Arctedi attest, den han i återresan
igentog att hemföra, men Fiskalen sedan honom haffade på andra sidan
om Kyrkan och borttog. Och som intet kan bevisas att han något av
samma Kramvaror sålt, hoppas han för uppsåtet allena intet bli
straffad. Därhos har en gammal praxis varit här i Orten att
Borgerskapet ibland fått resa på Landet och handla, varefter de sig
hållit och veta av ingen ändring, och om den var skedd är sådant dem
obekant, och förmoda alltså att deras ovetenhet i den måttan kan dem
ursäkta. Slutligen begärdes att det arresterade godset icke allenast
måtte lösgivas, utan Härnösands Stads Fiskal påläggas att betala
expenser, hinder och skada. Härnösands Stads Utridare sade att
Kramgodset vara Contraband, såsom Slessing, Franskt Lärft och vad där
ovisst finnes ostämplat gods, så att för honom intet nödigt är så
mycket at bevisa om han öppnat sin korg och något försålt som det som
själv förbjudet är sådant gods omföra. Och står det Johan Ersson till
bevisa om han sådant genom arv bekommet, begärandes att han även kunde
njuta expenser. Nortman sade att Slessingen och det Franska Lärftet
har legat kvar. Begärde till notan måtte tagas det Johan Ersson fått
10 lispund Smör av torparen Johan Mårtensson i Armsjön som ligger
under Uhmeå län. Jämväl Simon Simonsson 3 lispund Smör av Mats
Hendriksson i Armsjön, 5 st. Kalvskinn, 4 st. Getskinn. Upplade som
bevis en skrift från Johan Mårtensson som upplästes. Fiskalen frågades
om han kan bevisa var dessa borgare handlat. Svarade att de som oftast
resa i Landet därom han fick kunskap av en och annan, men de äro så
med varandra förbundna att de intet vilja vittna eller kan få dem
fram, mente det ej heller nödigt vara emedan de på Landet är tagna med
godset, och håller han det för Landsköp antingen det är taget av
Bonden för gjord försträckning eller reda betalning. Påstod att
borgarna måtte visa på vad sätt de eljest godset fått eller förklara
sig med Ed. Nortman sade att honom som Actor är, åligger det bevisa
och kan intet hålla för Landsköp det borgarna tager i betalning vid
sin gälda uppköpande.

Att skilja det godset som föregives vara ärft ifrån det som skall vara
taget i betalning på gjord försträckning, avhördes Abraham Larsson i
Afwa, som avlade sin Ed med hand å bok, att han näst före Jul
sistlidne levererat sin svåger Johan Ersson Norman till betalning på
sin arvsfordran i gården 2 lispund Smör och 4 st. Ryssbytskinn, intet
mera och ej på någon annan gjord undsättning. Korgen som Kramvarorna
var förvarade i eftersändes och godset påsågs. Erik Olofsson i
Hyngelsböle avlade sin Ed med hand å bok, att när svågern Simon
Simonsson näst för Jul var i Hyngelsböle levererade han honom 2
lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbitskinn, 8 st. Getskinn, 5 st.
Kalvskinn, 6 st. Lammskinn i avbetalning på hans hustrus arv och
detsamma godset lades ihopa med det andra godset som Simon Simonsson
bekommit annorstädes, som sedan blev taget i arrest.

RESOLUTION: Emellan Stads Utridaren Johan Brant och Borgaren Johan
Ersson Norman; Det uppgiver Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant
huru som han i December år 1696 i Nordmaling överkommit Borgaren ifrån
Uhmeå Stadh Johan Ersson Norman körande med sitt lass, som han på
Landet i Grundsunda och Nordmalings socknar upphandlat, och
alldenstund han genom Ländsmans tillhjälp sådant gods i arrest tagit
till ransakan och slut, ty begär han, att som där icke allena finns
Lantmans gods so Smör, Talg, Fläsk och Hudar, utan och Kramvaror, ja
sådana Kramvaror som Contraband är, nämligen; Slessing, Fransk Lärft
och ostämplade Stuvar, icke allena allt godset (varpå han en uppsats
inlade) måtte förklaras för Confiskabelt och förbrutet, utan ock sådan
olaga handel straffas efter Lag och Kungl. Stadgar. Johan Ersson
genom sin fullmäktige Notarien Anders Nortman, besvärade sig att
Härnösands Stads Utridare Johan Brant honom oskäligen an-gripit på
hans resa under förevändning av förment Landsköp, som honom aldrig
överbevisas skall emedan;

1/. Han var utrest icke för någon handels skull utan för att
uppfordra sin gäld, det Lagen honom intet förmenar.

2/. Godset intet samlat genom köp utan uppburet dels på
arvsfordringar, dels på gjorda försträckningar till Bönder i Cronans
Utlagor.

3/. Uhmeå borna likaberättigade med Härnösands borna till handel i
Nordmalings socken i följe av Kungl. Resolutioner år 1643 och 1664.

4/. En gammal praxis varit att Borgerskapet ibland fått resa på
Landet och handla, varefter han sig hållit och intet vetat om någon
ändring.

5/. Sina Kramvaror intet till någon handel öppnat, utan som han av
Ländsman i Nordmaling blev varnad intet tillåteligt vara med dem resa
på landet, så satte han Korgen kvar i Nordmaligs Prästgård medan han
var till Arnäs på sin beställning. Det han bevisa ville med Pastoris i
Nordmaling Hr. Pehr Arctedii, Pastoris i Arnäs Hr. Erich Graans samt
Ländsmans Pehr Andersson Wargz ( Per Andersson Varg ) attester, dem
han i återresan igentog att hemföra, men Brant honom ifråntog på andra
sidan om Kyrkan.

6/. Slessingen och det Franska Lärftet legat för honom i boden så att
han intet vet antingen hans hustrus förra man Östen Simonsson det köpt
eller hans Styvbarn, är obekant med den handeln, ej heller vet av
något förbud. Stuvar kunna vara ostämplade.

7/. Inlade en Specifikation varest Smöret, Talgen, Fläsket och
Hudarna är undfått, och begärde att anmärkas måtte det Armsiön hör
under Uhmeå län, varifrån 10 lispund Smör är komna. Slutligen
anmärktes att det arresterade godset måtte lossgivas och Härnösands
Stads Utridare påläggas betala hinder, skada och expenser. Vilket tal
och gensvar samt producerade skäl RÄTTEN ÖVERLADE och stannade i
följande Slut:

1/. Alldenstund Lands Lagen i det 23 Capitlet Köpmåla Balken
förordnar att alla köp skola i Stadenom göras, både Landsmanna och
Köpmanna emellan, och ej å Landet, som Lands Lagen i det ? Capitlet
Köpmanna Balken ej heller vill att köpmän skall i Landet fara med sina
Köpmanna varor, varpå de producerade Kungl. Resolutionerna som skall
styrka Uhmeå Stads Borgerskap vid handelsrätten, jämte Härnösads
Borgerskap uti Nordmalings socken av år 1643 och 1664 jämväl syfta som
lämnar socknen fredligt ? att söka som de bäst kunna få skäl för sitt,
men intet tillåta köpmän-nerna att resa på Landet och upphandla godset
av Lantman, varigenom förköp sker som Lagen el-jest förbjuder, Torgköp
hindras som Lagen bjuder, vilket också förmärkas kan av Kungl. Majts.
förbud år 1682 om olovligt mångleri och Landsköp. Ty kan Rätten ej
mindre göra än i följe av förbe-rörde rum av Lagen förklara de Fett
och Fläsk 2 lispund, 7 mk. Smör och Talg, 16 st. Kalvskinn, 17 st.
Bockskinn och Oxhuvuden som Johan Ersson tillstår sig på Landet av
åtskiliga bönder i Nordmalings socken undfått och uppburet i betalning
på sina gjorda försträckningar. Som ovan väl köp är utom Staden och
Laga Handelsplatser gjort förbrutit samt Johan Ersson förfallen att
plikta för sådan olaga handel sina 40 mk. smt. till treskiftes efter
den 17 punkten i Handelsordinantien år 1617.

2/. Med de 10 lispund Smör och Talg som Johan Ersson föregiver sig
bekommet av Johan Mårtensson i Armsiön, vilket Torp intet vidare skall
höra under Härnösands gebit, kan bero till nästa Ting, då Johan Ersson
bör framskaffa Johan Mårtensson att härom betyga, eljest förklaras de
även väl för förvärkade, men

3/. De 2 lispund Smör och 4 st. Bockskinn som Johan Ersson efter sin
svågers Abraham Larssons i Afwa gjorda Ed uppburet på sin hustru-arv,
må han obehindrad njuta.

4/. Anbelangande Kramvarorna, medan det intet bevisas emot Johan
Ersson producerade attester att han sitt Kram öppnat till Salu, ty kan
Rätten ej heller döma det förbrutit i anledning av den 13 punkten i
Handelsordinantien såsom Landsköp därmed vore drivet emot det 16
capitlet Köpmåla Balken, men om sådant Kram är i sig själv förbjudet
eller i anseende till fel av Stämpel förbrutet, lämnas till sitt
vederbörliga Forum och närmare omprövande.

Värdering på det confiskerade godset;

2 Lispund Fläsk 5 dr. kmt. 2 lispund 7 mk. Smör 11 dr. 24 öre

16 st. Kalvskinn 4 " 17 st. Bockskinn 17 "

1 " Oxhud 3 " Summa: 40 dr. 24 öre.

RESOLUTION: Mellan Stadsutridaren Johan Brant och Borgaren Simon
Simonsson.

Härnösands Stads Fullmäktige Johan Brant angiver hurusom han i Dec.
månad år 1696 anträffat något gods som Borgaren ifrån Uhmeå Stad Simon
Simonsson nedsatt i Hyngelsböle by och Nordmalings socken, det han på
landet genom olaga handel tillhopa samlat, begärandes att sam-ma gods
av 5 lispund 18 mk. Smör, 1 lispund 5 mk. Talg, 13 st. Bockskinn,
13 st. Kalvskinn, 15 st. Getskinn, 1 st. Fårskinn, 5 st. Lammskinn,
som är taget i arrest, måtte förklaras för konfiska-belt, jämte med
Laga näpst för Olaga handel. Simon Simonsson genom sin Fullmäktige
Notarien Anders Nortman, svarade att han en del av detta gods uppburet
i sin arv av svågern Erich Olofsson i Hyngelsböle, nämligen; 2
lispund Smör och Talg, 5 st. Ryssbytskinn, 8 st. Getskinn, 5 st.
Kalvskinn, 6 st. Lammskinn. Det övriga i betalning på sin utestående
gäld, som han förmenar intet kan räknas som Landsköp. Klagade vice
versa att Johan Brant hans gods oskäligen antastat med be-gäran att
det måtte varda lossgivet och Brant pålagd betala expenser, hinder och
skada. Vilket tal och gensvar Rätten tog i betänkande och prövade för
skäligt att vad Simon Simonsson uppburet i sin arv, må han efter Erich
Olofssons i Hyngelsböle edeliga intygan otilltalt njuta och behålla,
men de 2 lispund Smör, 5 st. Bockskinn, 3 st. (Härefter är ett
uppslag borta å film 346 - 347.

AGN1701,23/2,§11:

Simon Simonssons efterleverska hustru Dordi Olofsdotter fordrade efter
sin salig Mans räkningar av följande, nämligen:

1/. Av Håkan Persson i Aspeå 2 daler 8 öre som Håkan Pehrsson ville
avräkna i skjutslega till Uhmeå, men för mellankomna hästköp kunde
legan intet beräknas utan Håkan Pehrsson dömdes dessa 2 daler 8 öre
kmt. at betala.

2/. Av Olof Mikaelsson i Håknäs 2 daler 28 öre, som erkände sig
skyldig 1 daler 24 öre sedan han avräknat sin gjorda skjuts, och därpå
dömdes 1 daler 24 öre kmt. att betala.

3/. Av pigan Anna Pålsdtr 2 daler men Anna bevisade genom Per
Larssons i Ava Edeliga bevittnande att dessa 2 daler är betalade och
därför dömdes fri.

4/. Matts Olofsson i Mjösjö 8 daler Matts Olofsson var intet till
svars, ej heller kunde Ländsman säkert betyga honom vara stämd, varför
Rätten intet vidare kunde härtill göra än allenast förmana Matts
Olofsson utan besvär betala att undvika omkostnad

Primär källa: Forskningen Kråken 2002 - 2003 (nr 33258)

Sekundär källa (därifrån jag lånat materialet): Gun Wiklunds hemsida - www.grewik.se/hilding/p896bfeac.html



Källor
 1) Wiklund, Gun - http://www.grewik.se/hilding/Hilding.html



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.1b, Programmet tillhör: Patrik Lundström