Erling föddes 1916 som nummer åtta av de i Tjväli-Konrads och Tjväli-Kristinas barnaskara som nådde vuxen ålder. Han föregicks av sju systrar, så han hälsades särskilt välkommen. Arbetskraft behövs alltid på ett nybygge. Uppväxten på 1920-talet präglades av små omständigheter och hårt arbete även för en liten grabb. Varje vår skulle kilometerlånga skihagar lagas och så fort den sexåriga skolan var avklarad var man ju "full karl". Erling berättar särskilt om hur han som 15-åring tog med sig 13-årige lillebror Martin för att röja och gallra skog i Godtjärn. Redskapet var en halvslö yxa, promenadvägen var 10 km i vardera riktningen och färdkosten var mjölk och en palt. På sommaren var betinget att delta i slåttern som sträckte sig över två månader - från hårdvall till magra myrar. Vintertid fanns bara skogsarbete som kunde varvas med flottning på våren.
När Erling växte upp tillsammans med sina bröder Martin och Henrik på 1930-talet kunde man utveckla hemmanet i Tvärliden. Eget arbete var ju att betrakta som gratis. 1934 grävde man en brunn so ersatte slitet att köra vatten från kallkälla till hushåll och ladugård. År 1936 bröt bröderna med handkraft 3 km väg upp till Risliden. Ett nytt hus byggdes 1942 medan ström och telefon drogs in 1945. Allt detta i viss opposition mot fadern, n' Tjväli-Konrad, som nog innerst inne tycke att allt skulle vara som förr.
Efter militärtjänsten på A8 i Boden i slutet på 1930-talet bar det rakt in i mobiliseringen. 900 dagar i Bodens fästning har gett minnen för livet, men också en uppfattning om att Sveriges beredskap var allting annat än god.
Efter kriget gifte sig Erling år 1947 med Mary Nyström från Arnberg med ett flerdagars bröllop för 250 personer i Tvärliden. Erling och Mary tog då över Marys hemställe i Arnberg. Där bodde också Marys mamma Eva Nyström (se särskild biografi) fram till sin död 1961. 1954 byggde han huset som fortfarande tjänar som god bostad. De sista fåren slaktades ut 1993 och ladugården revs för att ge plats för en modern maskinhall.
Försörjningen från småbruket upphörde i slutet av 1950-talet och Erling kom att arbeta på olika kraftverksbyggen längs Skellefteälven. Fram till Marys bortgång och sin egen pensionering 1981 har han arbetat som allsidig byggnadsarbetare. Efter pensionen har han främst skött om sin skog och utvecklat sitt hus i Arnberg.
N' Erling - torparn eller greven i Arnberg - som han kallar sig själv beroende på sinnesstämning och situation, utgör sedan många år en mittpunkt i Totjälens älgjaktslag. En händighet med gevär och kniv har sedan många år parats med en slagfärdighet som ofta lyft jaktkojan i Björnmyrliden till högre höjder. Historierna om kattkalln som ersätter odugliga gråhundar, älgar som ska skjutas bakom örat och älgar som springs ikapp och skjuts från höften berättas ofta och blir bättre för varje år.
Numera lever 'n Erling mera stillsamt tillsammans med åldrige kattgubben Laban. På bilden nedan från 1981 är Erling tillsammans med en av sina många flygande "hyresgäster" på baksidan av huset - en pärluggla - som just ringmärkts av Erlings brylling Henning Grahn.
Stellan Lundström
© Patrik Lundström, 1999-12-29
Är vi släkt eller har du synpunkter? Skicka ett mail.
Tillbaka till förstasidan.
Till sidan med släktberättelserna.