Sara Olofsdotter - a´Kläppbo-Sara
På de följande 18 åren så födde Kläppbo-Sara åtta barn: Chatarina, Anders, Olof, Zakris, Johannes, Eva Christina, Sara Greta och Per.
Så stora barnskaror innebar självklart mycket arbete, och livet var strävsamt för nybrukarna. De bärgade vinterfoder till djuren från slåtterängar i utmarkerna. Karlarna kunde vid slåtterarbetet övernatta i någon lada men Kläppbo-Sara (som också deltog i slåtterarbetet) var dock tvungen att snabbt ta sig hem på kvällarna för att ge djuren mat och se om barnen. Det berättas att hon hade barnen inlåsta i stugan på dagarna, och till och med fastbundna i snören vid järnspisen, för att hon skulle kunna vara ute och arbeta i slåttern.
För att så snabbt som möjligt kunna ta sig mellan utängarna, som låg bl.a. vid Braxenån och Fagertjärn, och hemmet, utvecklade hon ett eget sätt att förflytta sig på, som på Norsjömål kom att kallas "att slirk".
Det gick till så att hon med en trästav om drygt två meters längd hoppade och hävde sig fram, som längdhopp med stav, i långa språng och på så sätt kom upp i en god hastighet efter stigarna.
Slirk är något som är intimt förknippat med Kläppbo-Sara, men det har visat sig att det var ett ganska allmänt nyttjat transportsätt i Norsjö socken. Det berättas bl.a. om en man som vid ett tillfälle "slirke" från Norsjö till Skellefteå och tillbaka, en sträcka på cirka 8 mil enkel väg, för att hämta läkarhjälp.
År 1840 så drabbades familjen i Holktjärn av en tragedi, då äldsta dottern Chatarina (döpt efter Saras mor) avled bara 17 år gammal. Dödboken ger dock ingen information om dödsorsaken.
Saras far n´Ol-Persa (som avled 1853) hade 1811 blivit utsett till Norsjös förste klockare. Detta skedde samtidigt som Norsjö bröts ut ur Skellefteå lfs och bildade egen församling.
Med tiden kom Ol-Persas och hans Chatarinas ättlingar att kallas för "klockarsläkten". Detta tack vare att Ol-Persa efterträddes på sin post av sin son Carl Johan Lidén, f. 1812. I släkten Lidén har arbetet som Norsjös klockare sedan gått i arv från generation till generation fram till 1950-talet.Denna "klockarsläkt" är en väldigt omfångsrik släkt, och när klockaränkan Chatarina (f. 1777) avled i januari 1876, så kunde man i lokaltidningen läsa följande:
"Talrik avkomma. I Norsjö, Västerbotten, avled en gammal klockaränka, som vid sin död efterlämnat 7 barn, 70 barnbarn, 201 barnbarnsbarn och 12 barnbarnsbarnbarn. Utöver dessa voro döda: 3 barn, 13 barnbarn, 44 barnbarnsbarn och 1 barnbarnsbarnbarn. Änkan hette Catharina och hade varit gift med Norsjö församlings förste klockare Olof Pehrsson. Hon dog den 13 januari 1876 vid fyllda 98,5 år."
Av Saras sju levande barn, så kom fyra att stanna kvar i Norsjö. Olof tog sig namnet Nygren, och blev kvar i Holktjärn. Zakris, tog sig namnet Nyman och flyttade till Nymyrliden. Johannes flyttade till Arnberg, tog sig namnet Ask och gav namn åt Askberget. Sara Greta gifte sig med Karl Nyström i Arnberg, men då han dog efter ett par år så fann hon förgått att gifta om sig med dennes bror Nils Petter. Eva Greta gifte med Per Bjuhr i Finnäs (kallad för Finnäs-Per).
Av de som lämnade Norsjö, så flyttade Anders till Ljusvattnet i Burträsk socken. Han tog sig namnet Lindqvist och blev far till åtta barn.
Brodern Per, yngst i syskonskaran, flyttade till Skellefteå lfs, där han var kyrkvärd och orgelbyggare.
Vad vet man mer om Kläppbo-Sara? Jo, hon sägs ha varit en liten men kraftfull kvinna (slirkandet och det hårda arbetet måste ha lönat sig!), samt haft ett stort intresse för fiske. Moses Dahlberg (en känd Norsjöprofil) lär ha berättat att han åtminstone vid ett tillfälle rott henne i en båt på Vajsjön, för att hon skulle få fiska med drag.
Och när blivande kung Karl XV kom på besök till Norsjö den 7 augusti 1858, så lär hon av misstag ha vispat grädden med risdisk-borsten...
Det berättas också att hon en gång sköt en tjäder på talltopp från gluggen i bodan på hemgården.
Kläppbo-Sara blev änka när Zachris dog 1870, och själv dog hon den 19 januari 1887 i en ålder av 88 år.