Konrad Lundström - n´Tjväli-Konrad
På hemstället i Tvärliden finns idag två hus, dels det nyare huset byggt 1942 och dels en timmergård från 1895. Konrad kände till en början att det blev trångbott tillsammans med svärföräldrarna så han tog sig till att bryta ett nybygge i Brännberilia. Han odlade upp två tegar myrmark och hade byggt en riskoja vid en kallkälla. Den som idag hittar vägen till tegarna kan undra vad som for i karln. Stället ligger mitt i skogen med bara myrmark och stenig skogsmark. Det är också långt till någon sjö.
Svärfadern Erik Lycksell dör 1898, samma år som Konrad och Kristina får sitt första av 15 barn, som dock är dödfött. Svärfaderns död gör att Konrad kan etablera sig i Tvärliden. Tyvärr så säljer Tjväli-Stina i början av 1900-talet det stora skogshemmanet till Robertsfors AB. Så Konrad och Kristina fick börja sin långa livsgärning på ett ägostycke. Ägostycket med hus fick de köpa loss i början av 1930-talet.
Av de barn som nådde vuxen ålder kom först sju flickor. Stina gifte sig med Nils Nilsson i Stensborg, Linnea utvandrade 1927 till Michigan i USA och gifte sig med Hugo Olson från Lövånger, Adele gifte sig med Anselm Nilsson i Hemmingen (Nils bror), Julia blev Skellefteåbo tillsammans med Viktor Lundberg, Rut äktade Holger Nyström från Arnberg och Gudrun blev Stockholmare gift med Torsten Tengdin. Utan att vara en mansförespråkare så kan man lätt påstå att de tre pojkarna Erling, Martin och Henrik var efterlängtade när de föddes 1916, 18 och 20. Erling flyttade till Arnberg och gifte sig med Mary (Holgers syster), Martin gifte sig med Gun i Umeå och Henrik äktade Gertrud från Tyskland. Sladdbarnet Birgitta (Birgit) gifte sig med Bertil Westman från Kalvträsk. År 1922 dog Frans hustru Karin - då endast 40 år gammal - och familjen med fem barn skingrades. Flera av dem fick en ny hemvist hos Konrad och Kristina - som ju redan hade en "viss vana" med barn.
Med dagens mått mätt var Konrad en arbetsnarkoman som hade lyckan att få vara frisk hela livet. Från tidig otta till sen kväll fanns det nåt att göra. Pratsam var han, som alla sina barn, och kanske inte så lite tjurig - något som gått i arv åtminstone en generation (påstår i alla fall alla barn barn). Under nödåren på 1920-talet kunde Konrad jaga ekorre med hunden Musti och få för den tiden svindlande inkomster. Tre kronor för ett ekorrskinn var mycket mer än vad ett eventuellt dagsverke inbringade. Omvittnat god tömkarl var han också, med stor omsorg om sina dragare.
Konrad var också en omvittnat uthållig löpare. Kommunikationsradion var inte uppfunnen i början på 1920-talet, så när timret vid flottningen brötade i Myrträskbäcken nedanför Adamsgård fick Konrad "tvärspringa" tre km uppströms och slå igen dammluckan vid Myrträsket för att spara vattnet. När en annan gång ett finger blev avklippt i flottningen var det bara att sätta på sig kepsen och springa raka vägen till doktorn i Norsjö - enkel väg på 12 km.
Berättelsen om Konrad är på sitt sätt tidstypisk. I slutet av 1800-talet koloniserades inlandet under hårt arbete och många gånger svåra umbäranden. Det som idag vittnar om år av slit för brödfödan är stenhagarna, de kilometerlånga och nedruttnade skihagarna samt ett antal grå lador. Kortet ovan när Konrad bryner sin lie för att år 1958 skära sin sista kornåker är typisk - det fanns ett stort värde i att kunna arbeta. Ty det handlade om överlevnad!
© Henrik "Ludde" Lundström & Stellan Lundström
Konrad var näst äldst (född 1878) i en syskonskara på nio barn. Han ägde inte samma enorma kroppskrafter som sin storebror Stor-Ferdinand, men han hade fått en annan egenskap - uthållighet. Tillsammans med en av sina yngre bröder - Frans - kom han att bosätta sig i Tvärliden där bröderna gifte sig med systrarna Kristina och Karin Lycksell. Konrad och Kristina bosatte sig på hemstället i Tvärliden hos Kristinas föräldrar - Tjväli-Stina och Erik Lycksell. Frans och Karin bosatte sig drygt en kilometer längre upp mot Granlandet och byn Ensamheten - stället kallas Övrestället. Hemmanet övertog de efter Marta-Kajsa som flyttade till Janstorp.
