Martin Lundström, "Guld-Martin"

Martin föddes den 30 maj 1918 i Tvärliden, Norsjö som en av 15 syskon varav 11 nådde vuxen ålder. Martin, liksom de två bröderna Erling och Henrik, fick tidigt börja hjälpa till med arbetet på gården, t.ex. myrslåtter som gav starka armar och ben. Som 13-åring började han, tillsammans med sin far Konrad, att arbeta i skogen. Till skolan var det fyra km enkel väg och ingen landsväg, så vintertid var skidor det naturliga färdmedlet. Sammantaget gav skolvägen , arbetet på gården och i skogen Martin en god fysik. Stor lungvolym och ett starkt hjärta hade han gratis i släkten.

Vid träningen hemma trampade Martin upp ett kortspår med branta upp- och nedförslöpor. Nerför den mycket branta sk kronlinjen vid Hundtjärn körde han i full fart uppför för att sedan kunna träna den viktiga nedförsåkningen, så att han inte skulle falla och tappa tid på tävlingar. (Den intresserade kan åka skogsbilvägen mot Tvärliden och ta vägen söder om Hundtjärn - nedförlöpan är hissnande). Man minns bl. a. om Martin att när han skulle delta i sin första skolskidtävling saknade han stavar. Hans mor Kristina tillverkade då snabbt ett par stavar ur några ungbjörkar.

Vid sin första officiella tävling, en korptävling i Norsjö den 25 mars 1937 på 8 km, kom han på 14:e plats. I början av tävlingskarriären fanns det ingen väg, utan han måste först gå eller åka skidor till Risliden, för att sedan cykla, med skidorna på cykeln, till Norsjö (nästan 2 mil). Efter tävlingen var det samma procedur tillbaka.

1939 drabbades Martin av tbc och tillbringade sex månader på sanatorium i Österåsen vid Sollefteå. Trots detta kunde han komma tillbaka och den 23 februari 1941 togs den törsta segern som senior. Tävlingsplatsen var Malå. Samma år debuterade han i SM i Umeå där han på tremilen blev 24:e man. Förutom skidåkare var han i början av 1940-talet aktiv gångare (48 min/mil). Under 1950-talet kom orientering att bli sommaridrotten.

Martins genombrott som elitman kom 1943. I landskampen Sverige - Schweiz i Örnsköldsvik utklassade han allt motstånd i stafetten 4 x 10 km för Västerbottens distriktslag. I laget ingick: Gösta Andersson, Harald Eriksson, Mauritz Brännström och Martin Lundström. Martin körde sista sträckan och utklassade självaste Mora-Nisse med 46 sekunder och fick givetvis bästa sträcktiden av alla. Vid SM i Boden blev han femma på tremilen.

1946 övergick Martin till IFK Umeå. Därmed kom också framgångarna i de stora mästerskapen. Bra träningskamrater gjorde att han utvecklades ytterligare. Betydelsefullt var också att det tunga skogsarbetet kunde läggas åt sidan. Under 1947 vann Martin 12 segrar på 19 starter. Men allt var inte bara positivt. Efter "Guldåret" 1948 var hans ömtåliga hals nära att stoppa karriären. Trots detta lyckades han stanna kvar i översta elitskiktet ända till 1957, då 39 år gammal.

Mellan åren 1941 och 1957 gjorde Martin 260 starter, i 32% av dessa vann han. På prispallen var han i hela 55% av starterna. Sämre än 6 var han i 22% och han bröt i 5% - ett fantastiskt snitt.

Martins yrkeskarriär började som sagt var i skogen. Han blev senare skogsförman. 1946 erbjöds han arbete på Monark (en sportaffär i Umeå). Mellan åren 1962 -1983 hade han egen firma med namnet "Martins Vapen & Sport", även den i Umeå. Än i dag är han affärsman när det gäller jaktartiklar.

Mycket mer kan berättas om Martin, bland annat att han, liksom sina bröder är musikalisk. Storebror Erling och Martin spelar dragspel medan lillebror Henrik -"Ludde"- trakterar gitarr, spelar klarinett och diktar egna låtar. I ungdomens år spelade "Tvärlipajka" på många danser och bröllop i Norsjötrakten.

Efter avslutad skidkarriär har Martin under ett stort antal år arbetat som idrottsledare och även ordförande i IFK Umeå under 17 (!) år. Han har även varit politiskt aktiv som ledamot av Umeå kommunalfullmäktige, ledamot i idrotts- och fritidsnämnden i Umeå samt landstingsledamot i Västerbotten. Om Martin Lundström bar sagts att han var en lysande sprinter, inte av den tunga, starka typen utan en sprinter av "lättmetall" med en otrolig koncentrationsförmåga och tävlingsglöd. Dessutom är han en gladlynt "elegant" och en verklig propagandaman för idrotten och sin bygd.


Främsta meriter

'Generalrepetitionen" För-OS i S:t Moritz 1947 18 km/1:a. När Martin vann OS-guldet i S:t Moritz 1948 på 18 km körde han i rena ilskan sedan han placerats på det första svenska startnumret. Stafetten 4 x 10 km (str. 4/1) gav ytterligare ett guld. Föret var besvärligt och Martin stannade och vållade om. Det är nog första och sista gången någon vallåt om i en olympisk stafett. Vid OS i Oslo 1952 åkte han stafetten 4 x 10 km (str. 4/3) vilket gav ett brons. VM i Rumford, USA 1950. 18 km/8:e man efter en vallningsmiss, 50 km/9:a.

Stafett 4 x 10 km/1:a (str. 3/1), där han tog en ordentlig revansch för missen på 18 km när han slog närmaste man med 91 sekunder. Givetvis dagens snabbaste tid.

Segern i Holmenkollen 1948 på 18 km befäste hans status som skidkung.

Starten i Lahtis 1946 på 18 km gav en 5:e placering liksom 1951 (även då på 18 km).

Svenska Skidspelens 18 km. 1947/2:a, 1948/2:a, 1950/7:e, 195 1/ 14:e samt 1953/16:e placering.

Martins SM-placeringar bland de 5 bästa:

15 km: 1948/1:a 1950/2:a 1952/1:a

30 km: 1947/3:a 1948/1:a 1953/3:a 1954/2:a 1956/4:a

50 km: 1948/4:a 1950/4:a 1952/4:a 1954/3:a 1955/4:a

samt 1956/5:a

Stafett 3 x 10 km:

1946/1 (2/1) 1947/1 (3/1) 1948/1 (3/2) 1949/5 (2/11) 1950/2 (3/1) 1951/2 (3/1) 1952/5 (3/2) 1953/3 (3/1) 1954/2 (2/1) 1956/4 (3/8) Stafettplacering skall utläsas t.ex. (3 12), körde 3:e sträckan, hade 2.a tid på sträckan)

Deltog i SM under åren 1941-1957. Tog 6 guld, 5 silver och 5 brons och blev även Svensk Mästare i lag (IFK Umeå) 7 gånger. Vasaloppet 1955 där Martin blev 3:a visade att han också var en god långdistansåkare. 1956 placerade han sig på 10:e plats. Veteran - VM åren 1982-1999 har gett ytterligare 27 guld till samlingarna. Han deltog så sent som 1999 och placerade sig på en 1:a plats. Nästa millennium lär vi få fortsätta att se Martin i skidspåret med sin karaktäristiskt lätta stil.

 

Andra skidåkare i släkten

Som del av en släktkrönika kan vi också nämna att på vägen till Hemmingen från Tvärliden passerar man Stensborg där Augustin Nilsson - Martins systerson - är född. För den skidintresserade är Augustin ett känt namn med segrar i bland annat Kalvträskloppet och veteran-VM. Som äldre senior härjade Augustin vilt i terrängspåren på 1970-talet. En annan av Martins syskonbarn - Sture Nilsson - från Hemmingen var en av Sveriges mest lovande skidjuniorer i början av 1950-talet. Sjukdom stoppade en lovande karriär.

Undertecknad - Stellan Lundström - lyckades 1972 ta en plats i det militära skidskyttelandslaget. Några placeringar blev det inte och skidkarriären strandade på barmark och studier vid KTH i Stockholm. Generationen efter kommer bland annat Henrik och Fredrik Tåg - systerbarnbarn till Martin från Skellefteå. De åker också skidor, men är mest kända från löparbanan.


Stellan Lundström, 1999-12-19
© Patrik Lundström, 1999-12-29
Är vi släkt eller har du synpunkter? Skicka ett mail.
Tillbaka till startsidan.
Till sidan med släktberättelserna.