Ferdinand föddes som första barn år 1875 i en barnaskara på nio barn. Barnen växte upp i Medle där far och mor bedrev gästgiveri. Drygt 40 år gammal dog fadern - Per Lundström. Skrönan säger att dödsorsaken var en iskall sup som satte sig i fel strupe. Barnaskaran skingrades och gick olika öden till mötes. Ferdinand vandrade tillsammans med Konrad upp mot Norsjö där man hade släktingar. Ferdinand tog plats hos tremänningen Jonas Lundström i Stensborg medan tre år yngre brodern Konrad (Tjväli-Konrad) tog drängplats i Bränntjärnliden hos "Ris-Gustav".

Ferdinand tog så småningom värvning på Gumboda Hed och efter en något blöt natt fick han för sig att byta namn. Lundström blev Sjölin, ett namn som än idag förknippas med mycket ansenliga kroppskrafter. "Stor-Ferdinand" kunde till exempel hantera 67-årsgeväret som pistol, hålla en mjölmatta på 100 kilo under vardera armen och under lång tid obesvärat konversera med grannarna. Lite glad i hågen kunde han också bolla upp en mjölmatta i taket på uthuset. Han lyfte också stenar som ingen annan utan traktor lyft senare.

Ferdinand blev tyvärr inte gammal. En blindtarmsinflammation kostade livet vid 34 års ålder. Barnaskaran på sex barn hölls dock ihop av en stark kvinna - "Krynardottern" Marta - som levde vidare med barnen på nybygget Granudden. Stor-Ferdinands pojkar Ferdinand, Karl, Ragnvald och Hjalmar var de första som satte upp en "sågindustri" i Hemmingen under (efter?) 1:a världskriget. Tyskarna köpte plank om 3 tum 8. Det krävde - förutom en viss dimension på virket - starka nypor och armar. Det största problemet var kanske ändå transporterna. De färdigsågade planken skulle fraktas med järnhjulvagn på dåliga vägar till järnvägsstationen i Åsträsk.

© Harald Sjölin & Stellan Lundström